Då man borde sagt nåt smart - del 1
Jag jobbade på en krog och sent på natten då baren stängt kliver en något lite överförfriskad gäst fram till min kollega som tillsammans med mig står och putsar upp glas från disken.
- Kan jag få en öööl? (på breeed stockholmska)
- Tyvärr, baren är stängd för ikväll, svarar min kollega vänligt.
- Du får hundra spänn.
- Nej, vi har stängt.
- Du får femhundra spänn.
- Tyvärr. Hon skakar på huvudet.
- Du får TUSEN spänn.
Nu kan jag inte hålla tyst längre.
- Men hur desperat får man bli? Hör du inte vad hon säger? Vi har stängt! lägger jag mig i.
- Jag är inte desperat, jag är bara RIK, din dumma lilla fitta.
JUST DÅ borde jag förstås komma på nåt smart att säga. Det gjorde jag så klart inte. Jag fick inte ens nöjet att kasta ut karln då han själv i förnöjsamhet promenerade iväg. Och helt ärligt - vad skulle jag ha sagt?
