Om sociala koder
Jag har tänkt på en sak. Jag låg i sängen en kväll, hade svårt att somna och zappade in på en dokumentär från någonstansiafrika. Dokumentären visade hur grupper av stamfolk dansade runt i olika ceremonier. Det var begravning och så var det en fest. Den ena stammens kvinnor körde en kroppsmålning i jordrött, en utstyrsel som verkade funka såväl till vardags som till fest. Håret var flätat i en märklig frisyr som samtliga kvinnor använde, här fanns ingen variation förutom möjligtvis i hårets längd. Männen var också kroppsmålade i röd färg och klädda i små skynken som täckte de heligaste kroppsdelarna. Under begravningsceremonin dansade de runt och utstötte märkliga ljud medan de gestaltade något skeende som gissningsvis hade med döden att göra. Festen gick tydligen till så att de olika stammarna formade varsin grupp, intill varandra, där de dansade runt och klappade takten åt varandras dans. Senare slöt sig de två stammarna samman och festade ihop för att senare på eftermiddagen gå åt varsitt håll igen, jag tror de helt enkelt gick hem.
Hursomhelst, dansandet och tjoandet utspelade sig i en tillsynes ganska nykter miljö och medan tuttarna fladdrade runt där i tv-rutan tänkte jag att det är ju ungefär sådär som vi nordbor gärna beter oss efter en sup eller två. Kanske vårt regressionsbehov har sitt ursprung i innersta Afrika, just som man tror att vi invandrat därifrån för en lång tid sedan. Och här kilar vi nu omkring och tävlar med armbandsuret, höjer på ögonbrynen åt de som fortfarande stövlar omkring i förrförra säsongens mode och ser ner på rökare och bilbältessyndare.
HALLÅ! Ser ni kontrasten? Ser ni humorn i det här? Jag tror att vi överskattar oss själva så till den grad att vi inte längre vet VAD vi är. Inte så att jag längtar efter att fladdra med tuttarna men visst har vi en sträng djupt i vårt medvetande som slås an när vi hör rytmiskt dunkande och allsång. Varför tror ni att de årliga sändningarna från Skansen är så slående populära genom samtliga samhällsskikt? Ibland slår det mig bara att vår livsstil och våra sociala koder är SÅ humoristiska och patetiska. Det tänkte jag på.
Hursomhelst, dansandet och tjoandet utspelade sig i en tillsynes ganska nykter miljö och medan tuttarna fladdrade runt där i tv-rutan tänkte jag att det är ju ungefär sådär som vi nordbor gärna beter oss efter en sup eller två. Kanske vårt regressionsbehov har sitt ursprung i innersta Afrika, just som man tror att vi invandrat därifrån för en lång tid sedan. Och här kilar vi nu omkring och tävlar med armbandsuret, höjer på ögonbrynen åt de som fortfarande stövlar omkring i förrförra säsongens mode och ser ner på rökare och bilbältessyndare.
HALLÅ! Ser ni kontrasten? Ser ni humorn i det här? Jag tror att vi överskattar oss själva så till den grad att vi inte längre vet VAD vi är. Inte så att jag längtar efter att fladdra med tuttarna men visst har vi en sträng djupt i vårt medvetande som slås an när vi hör rytmiskt dunkande och allsång. Varför tror ni att de årliga sändningarna från Skansen är så slående populära genom samtliga samhällsskikt? Ibland slår det mig bara att vår livsstil och våra sociala koder är SÅ humoristiska och patetiska. Det tänkte jag på.
