De försvunna barnkläderna
Jag brukar anklaga pappan för att förskingra barnkläder. Inatt drömde jag att pappan bodde i ett stooort hus. I entrén var det öppet upp "i nock" och rummen på andra våningen hade liksom loftgångar, som långa balkonger, synliga då man klivit in genom den majestätiska porten. Rakt fram och uppåt i synfältet, bakom räcket vid loftgången, fanns en gul vägg i vilken någon hade huggit ut ett hål. Hålet var placerat nedtill på väggen, intill golvlisten, och dess storlek varierade under drömmens gång. Först var det så stort att man kunde gå in genom det och på andra sidan fanns ett vindsutrymme med en bur full av små mörkgrå möss. Buren var fylld med gyllengul halm i vilket mössen kilade runt och pep förnöjt. Men deras historia, fick jag veta, var att de blivit övergivna och nära att svälta ihjäl och nu hade pappan eller någon i hans närhet räddat deras liv - så nobelt! Runt buren såg jag att lilla prinsessans saknade klädesplagg hängde på krokar och spikar. De hade använts till att rädda mössen och nu var de obrukbara, förgiftade och jag kunde inte få tillbaks dem. Vi utfodrade mössen med små vita vitaminrika piller och vatten och så svor jag och skrek lite om kläderna som ju kostat pengar att köpa och som varit älskade.
En gång skulle jag mata de där äckliga mössen, för inte var de söta som riktiga möss. Då var hålet i väggen stort som en pizzakartong, och just bara en kartongbit täckte hålet från insidan. Jag skulle peta in de vita pillerna men de var fuktiga och klibbiga, svåra att räkna och musjävlarna försökte ju smita. Då jag skulle tända ljuset därinne i vindsrummet och jag tryckte på strömbrytaren slog det blå gnistor så det stod härliga till, men inget ljus. Jag ropade och ropade på någon som hette Karolina för att hon skulle hjälpa mig. Karolina var elektriker, men istället för att hjälpa mig hade hon gått och lagt tillsammans med sin bror i en husvagn och läste en roman. En annan gång då jag behövde hennes hjälp bara sket hon i mig för att hon var upptagen med att tejpa sina bröstvårtor, då det ringde på dörren och hon var tvungen att öppna utan BH. Kärring! But that´s a whole different story...
En gång skulle jag mata de där äckliga mössen, för inte var de söta som riktiga möss. Då var hålet i väggen stort som en pizzakartong, och just bara en kartongbit täckte hålet från insidan. Jag skulle peta in de vita pillerna men de var fuktiga och klibbiga, svåra att räkna och musjävlarna försökte ju smita. Då jag skulle tända ljuset därinne i vindsrummet och jag tryckte på strömbrytaren slog det blå gnistor så det stod härliga till, men inget ljus. Jag ropade och ropade på någon som hette Karolina för att hon skulle hjälpa mig. Karolina var elektriker, men istället för att hjälpa mig hade hon gått och lagt tillsammans med sin bror i en husvagn och läste en roman. En annan gång då jag behövde hennes hjälp bara sket hon i mig för att hon var upptagen med att tejpa sina bröstvårtor, då det ringde på dörren och hon var tvungen att öppna utan BH. Kärring! But that´s a whole different story...
