Dotty or Die

Dotty sjunger för kråkorna. De kanske inte lyssnar. Men det spelar ingen roll för Dotty sjunger om VÄLDIGT viktiga saker. Som rynkgrejer. Och godhet. Dotty or die!

Existensiella grubblerier

Publicerad 2009-11-15 00:00:04 i Allmänt,

Nu har jag tänkt på en sak...


Det är ju så att en väldans massa människor, helt enligt vår natur, spekulerar i olika teorier om alltings mening och därför också om alltings ursprung. Vi människor - av exakt samma typ som de som fladdrar med tuttarna (se tidigare inlägg) - har investerat ofantligt mycket pengar...


det här med pengar förresten, vad är det egentligen? papperslappar, symboler för spekulationer i människors förväntningar på diverse värden

 

 

... i att söka efter universums ursprung. I CERN-laboratoriet, eller rättare sagt under laboratoriet har man byggt en tunnel med 27 km:s omkrets och med vars hjälp man hoppas finna en partikel som bevisar Higgs teori om ett fält, eller 24 fält vilka i enkla ordalag kan bära upp Big Bang-teorin. Higgs fält ska skapa ett antivakuum och utgöra förutsättningen för att vissa elementarpartiklar kan ha en massa. Om Higgs partikel existerar, så ska det alltså bevisa existensen av ett fenomen som förklarar... ja, typ allt.


Steven Hawking trodde inte att man kommer att hitta Higgs partikel. Jag tror att även om man gör det så bevisar det ingenting, det kan likaväl vara en slump. Jag tror att det finns en bias redan i frågeställningen - sökandet efter universums ursprung. Vad är det som säger att universum har ett ursprung?


Strängteorin är ett försök att frångå tankesättet att tingens minsta beståndsdel, fundamentalpartikeln, är punktformig. I stället provar man att föreställa sig en vibrerande sträng, eller två olika typer av vibrerande strängar. Men om man ändå utgår från att en fundamentalpartikel existerar då är man ju tillbaka på noll eftersom en minsta beståndsdel - i min värld - leder till att det finns en början och ett slut på allting och därmed också ett centrum och då  är vi tillbaka i cirkeltänkandet.


Jag tror att det finns något stort i den vibrerande rörelsen, i pulsen. Jag tänker mig kosmos som någonting som pulserar, allting vibrerar på våglängder vi aldrig någonsin kan föreställa oss, det finns ingen början och inget slut och oändligt många dimensioner. Energi omvandlas och förflyttar sig mellan olika dimensioner och kanske kan de olika energinivåerna verka på olika frekvenser och utöva den kraft som gör att universums expansion accelererar helt emot våra beräkningar och förväntningar.

Vem vet? Nu är jag så liten att det är bara känslan som räknas - och jag är sugen på glögg! Alldeles för tidigt, jag vet men guuuud vad det är gott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela